Efter sparsamt turnerande har Madonna på senare år gjort som så många andra artister i hennes generation. Hon har tryckt in turbo­knappen och stampat gasen i botten. Mellan amerikanskans två senaste Sverigebesök passerade sjutton år. Den här gången blir det knappt tre.

Frågan är om det gått för snabbt.

Den här showen kör ner i diket med en gång, sedan gör den ingenting för att ta sig upp.

Förutsättningarna kunde förstås vara bättre. Madonnas senaste album är ingen supersuccé. Framför allt saknar den hits. Men sånt där behöver inte alltid spela så stor roll. Madonna är Queen of Pop, hon har en låtskatt som ingen annan kvinnlig superstjärna kan tävla med, hon var en fantastisk paus­fågel i Super Bowl i vintras och hon demonstrerar sin status med att anlända med en majestätisk scenproduktion.

Introt är världsklass, rent visuellt.

Men redan där förefaller det som att Madonna prioriterat bort det viktigaste. Musiken.

För det mesta låter det för ­ jävligt. Det ena misslyckade ­ arrangemanget följs av det ­ andra. Låtvalen rymmer sällan mer finess.

Madonna kommer aldrig att gå till historien som en publikfriare som sätter fansen i första rummet, men publikkontakten är slående obefintlig. Hon sneglar oftare på sina dansares fötter, för att hålla kollen på att de sätter sina steg, än ser fansen i ögonen.

Det är beklämmande själlöst.

En del av Madonnas mekaniska utstrålning kan säkert förklaras med att hon har hundra bollar i luften och tusen saker att hålla reda på. Inte för att hon behöver sjunga hela tiden - mycket av sången är lika förinspelad som på de långtråkiga mellanakter som utspelas på videoskärmen - men undantaget en vågad uppmaning om fred mellan Israel och Palestina så förekommer ingen som helst spontanitet.

Med det upplägget krävs perfektionism. Det är bara det att "MDNA"-showen är långt ifrån proffsigt ­ perfekt.

Faktum är att premiärdatumet flyttades från den 29 till 31 maj på grund av "produktionsproblem", och det ser inte sällan ut som om problemen aldrig blev fixade.

Madonna utmanar med sexiga nummer, med att plocka fram en revolver och skjuta hejvilt medan blodet flyter på skärmarna. Men skotten ekar tomt och det finns ingen värme när hon spelar femme fatale. Det blir bara till ihåliga provokationer, för sakens skull.

Efter "Celebration" tänds arenan upp utan några extranummer och dj:n slänger på originalversionen av "Holiday" i hög­talarsystemet. Som för att understryka att det existerar en annan Madonna.

I går var hon svårt saknad. Ersatt av en stel robot, utan hjärta.

Bedrövligt att se.