Sommaren 2009 spelade de på såväl Roskilde som Way Out West. Nu snurrar de runt på en klubbturné i vårsolens glans. För att testköra den nya repertoaren inför sommarens arenaspelningar.
Men det blir bara tre nya låtar. Den första havererar redan innan den startat på grund av ljudschabbel, "Shine like stars" känns tung och maskinell på ett intressant sätt och "Euphoria, take my hand" ger en fingervisning om att uppföljaren till debuten stavas gött mos.
Men stommen i konserten är fortfarande första skivan, som jag trodde att de hade spelat sönder och samman. Men de lyckas uppbåda såväl energi som inspiration i de gamla sångerna. Inte minst en karismatisk Allan solo i "Flowers And Football Tops", utan "You're my sunshine"-partiet, är stark. Och det malande slutet av "Ice cream man" är alldeles glimrande.
Svenska trummisen är ett fynd. Engelsk press jämför henne redan med Keith Moon. Och vi suger bara i oss av berömmet till denna svenskvärvning.
Allan själv markerar pånyttfödelse med helvit outfit. Lika delar Don Johnson och Howard Jones.
Nya Glasvegas stavas 80-tal.
Viva Glasvegas!