För ett halvsekel sedan vände Ray Charles ut och in på musikgenrer med "Modern sounds in country and western music". Mötet mellan svart soul och vit country blev en sensation.

När Lionel Richie på "Tuskegee" ger sig på samma sak blir inte resultatet lika omvälvande, men folk gillar ändå Richie-hits doppade i country-strössel. "Tuskegee" är den näst mest sålda plattan i USA i år (efter Adele), en oväntad framgång för Richie.

Rätt oväntat då att countryn är som bortblåst när mannens "Tuskegee"-turné når Sverige. Inte en Stetsonhatt på hela kvällen.

Och om möjligt än mer oväntat vilken väldigt kul kväll det här blir.

Det börjar med att en svartklädd Richie hissas upp ur scengolvet. Under en sekund hinner han säkert registrera att halva lokalen gapar tom. Lionel bara ler och drar igång "All around the world".

Resten blir en knapp två timmar uppvisning av ett fullblodsproffs ut i skospetsarna. Richie showar och skämtar som en träffsäker ståupp-komiker. Framför allt sjunger han med en röst som inte verkar ha tappat ens ett uns av sin kraft.

Han får rätt bleka spår från förr att både svänga och kännas innerliga. Hela tiden leende, hela tiden med full precision. Hur gör karln?

Framåt slutet i en euforisk "All night long" tar han några flamenco-steg, håller upp armarna och utbrister "Lionelll Rrrritchie!". Det räcker så.

Till och med Ray Charles skulle varit imponerad.