Laleh på Scandinavium i Göteborg. Foto: JOHAN VALKONEN/STELLA PICTURES STELLA PICTURESLaleh på Scandinavium i Göteborg. Foto: JOHAN VALKONEN/STELLA PICTURES STELLA PICTURES
Laleh på Scandinavium i Göteborg. Foto: JOHAN VALKONEN/STELLA PICTURES STELLA PICTURES
"En märklig blandning av en begåvad symfoni och en tillknäppt kakofoni", skriver Anders Nunstedt. Foto: JOHAN VALKONEN/STELLA PICTURES STELLA PICTURES"En märklig blandning av en begåvad symfoni och en tillknäppt kakofoni", skriver Anders Nunstedt. Foto: JOHAN VALKONEN/STELLA PICTURES STELLA PICTURES
"En märklig blandning av en begåvad symfoni och en tillknäppt kakofoni", skriver Anders Nunstedt. Foto: JOHAN VALKONEN/STELLA PICTURES STELLA PICTURES
Foto: JOHAN VALKONEN/STELLA PICTURES STELLA PICTURESFoto: JOHAN VALKONEN/STELLA PICTURES STELLA PICTURES
 Foto: JOHAN VALKONEN/STELLA PICTURES STELLA PICTURES

Storslagna ambitioner i Lalehs nya show

Publicerad

GÖTEBORG. Ambitionerna är sagolika.

Men de många storslagna idéerna vägrar bilda något större.

Lalehs nya show är en märklig blandning av en begåvad symfoni och en tillknäppt kakofoni.

Upplägget med "Kristallerturnén" är imponerande ambitiöst.

Eller pretentiöst, om man så vill.

Laleh uppträder inte bara med sitt band, och sina dansare. Hon tar även hjälp av en 30 personer stark sinfonietta. Samt, i ett übersentimentalt nummer, en barnkör.

Men det är sinfoniettan - som kallar sig Modern Fantazias - som är i numerärt överläge, och som tar över showen.

På gott och ont höll jag på att skriva, men det vore att göra det enkelt för sig. Det är bara i undantagsfall som de storslagna orkesterarrangemangen verkligen tillför något gott.

I början av den knappt två timmar långa showen känns det som att premiärnerverna är utanpå. Det finns ingen elektricitet i luften, ingen laddning eller spänning. Bara ekvilibristiska arrangemang som möter den sittande publikens artiga applåder.

Det är som att vara i ett konserthus, fast utan den omslutande akustiken och närheten.

Jag har sett Laleh hypnotisera publiken med sin närvaro och publikkontakt, men den här gången når hon sällan ut över scenkanten. Distansen ligger som en våt filt genom hela föreställningen, trots ett par tappra försök att skapa allsång. Trots alla hits.

Att Laleh är en sällsynt begåvning, inte bara som låtskrivare och artist utan även som producent och musiker råder det inga tvivel om. Det har hon redan bevisat.

Konceptet att samarbeta med en orkester har hon också utforskat tidigare. Men i mindre format.

Men när Laleh nu går all in på Royal Albert Hall-grejen är det som att hon tappar några av sina största förtjänster på vägen. Det blir för krångligt, för segt, för mycket uppvisning. Det blir småkonstigt, snarare än stor konst.

Låt-för-låt

"Aldrig bli som förr" 

Med symfoniorkestern i ryggen gör Laleh försiktig entré. Det funkar inte alls. Det blir inget tryck, inte ens i den jublande refrängen.

"Work"

Ännu ett fartfyllt spår från "Kristaller"-albumet som har svårt att lyfta.

"Welcome"

Den avskalade versionen av Adam Lambert-duetten gör sig fint i sitt orkestrerade sammanhang.

"Live tomorrow"

Genombrottshiten går väldigt långsamt. När den till slut får ett jazzigt beat är det lite för sent.

"Move on" 

Simfoniettan får vila medan Laleh plockar fram dansare och bastanta "Kristaller"-rytmer.

"Ge tillbaks det du tagit" 

Laleh sitter på knä och sjunger experimentell duett - med en vocoder.

"Behåll ditt huvud"

Laleh höjer tempot och intensiteten. En vacker version med blomsterexplosioner på LED-skärmen.

“En stund på jorden”

Barfotapop som vill tacka livet. Stråkarna och det nätta arrangemanget får den att kännas onödigt.., frikyrklig.

"Colors"

Det suggestiva introt gör sig i alla fall fint i symfoniorkesters mjuka famn.

"Speaking of truth"

Laleh sitter ner och kramar ut det mesta ur det långsamma, Kate Bush-lika arrangemanget.

"Bark less"

Symfoniorkestern lämnar scenen och ger plats för förprogrammerade The Knife-rytmer. Laleh och dansarna goes Gwen Stefani.

"Stars align"/"Invisible" 

Uppspelt Donna Summer-disko möter vispop. Stora pukor möter proggblås. En ganska förvirrande krock. Laleh avslutar med lite "Invisible"-bas. Sen är det över.

"Bjurö klubb"

Laleh sjunger första versen till enbart trumma, sedan förvandlas den gamla indiefavoriten till The Police. Partiet där textens val sjunger med förvrängd röst är mycket märkligt.

"Goliat"

En gullig barnkör kliver in i handlingen. Det känns som att man hamnat på en skolavslutning när de kidnappar refrängen.

"Elephant"

Det huvudsakliga kompet: handklapp och körsång. Men melodin växer sig starkare ju längre låten pågår.

"Let it fall"

En förhållandevis rak och direkt ballad, med vocodersång hämtad från "Kristaller".

"Snö" 

Stråksektionen strösslar Hollywoodromantik över Laleh, som sjunger Björk-likt.

"Some die young"

En av Lalehs mest fantastiska melodier - och då finns det några att välja bland - tyngs ned av orkesterns jolmiga komp.

"Wish I could stay"

Laleh spelar den helt akustisk, totalt avskalat. Plötsligt uppstår en vibrerande nerv i arenan. Man kan höra en knappnål falla, och så vidare.

"Vårens första dag"

Från en inbunden viskning till utåtriktad glädjepop.

"Return to the soil"/"Dark shadow" 

Symfonipop.

"Kristaller"

Publiken får ett ballongregn, och en låt med ett beat.

Extranummer:

"Bara få va mig själv"

En odiskutabel hit ba.

Det är först när arrangemangen går på pang på, eller när hennes versioner blir så avskalade att bara kärnan återstår, som konserten funkar. Tyvärr händer det alldeles för sällan.

Dynamiken fungerar inte och dramaturgin känns som ett virrvarr av lösa trådar som får hänga fritt.

Det är absolut ingen katastrof. Det finns gott om positiva detaljer att hänga upp hoppet på.

Men det är långt ifrån den givna publiksuccé som många hoppats på; det är klart som kristall.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag