För två år sedan snubblade han upp på Pampas-scenen, kraftigt försenad och ännu kraftigare berusad. Åsikterna om skandalspelningens eventuella förträfflighet har blivit en klassisk vattendelare, men vi behöver inte ta den diskussionen nu.
Vi kan nöja oss med att konstatera att den vandrande katastrofen/det missförstådda geniet Pete Doherty stod ganska stadigt på båda benen den här gången.
Spöade inga fotografer, trillade inte omkull, glömde inga texter, förolämpade över huvud taget ingen - utom den svenska polisen.
Stod till och med på scenen f ö r e utsatt tid, hyfsat klar i blick.
Framför allt blixtrade han till, exakt två gånger, i små ögonblick av genialitet. Först i fjärde låten, makalösa "Delivery", med ett driv Libertines många efterapare bara kan drömma om.
Sedan - en knapp timme senare, efter en grundlig uppvisning i att förvandla taggiga rockepos till loj och oinspirerad pubrock - i en plötslig "Fuck forever". Babyshambles nyckel till succé som får publiken på tå och Pete Doherty att piggna till så till den milda grad att han gör ett par egna minimala hopp.
Sen får han syn på en öl och traskar av scenen.
Några extranummer blir det inte.