På sitt första svenskspråkiga album visar Sarah Dawn Finer att hon inte behöver höja rösten för att höras.
"Sanningen kommer om natten" är en återhållsam triumf för en av landets varmaste soulstämmor.
Här är mauros Sarah
Att Sarah Dawn har han talang utöver det vanliga är sedan länge klart och tydligt. Hon har jobbat som skådis, programledare och musikalartist. Men framför allt har hon framfört ett par oförglömliga powerballader i schlager-SM.
Men det här är inte uppföljaren till "Moving on" eller " I remember love", snarare fortsättningen på Lisa Nilssons 20 år gamla "Himlen runt hörnet".
En förklaring till det är förstås nya radarpartnern Mauro Scocco, som skrivit huvuddelen av albumet. En annan är att Sarah, precis som Lisa, visar sig bottna lika mycket i svensk visa som amerikansk r'n'b och klassisk soul. En tredje parallell är den melankoli som genomsyrar melodierna.
Men framför allt handlar det om att "Sanningen kommer om natten" kommer direkt från hjärtat. Här finns inga masker eller manér. Inga skyddsnät eller statements.
Det är ett album som står på egna ben utan att snegla för mycket på Adele, Beyonce eller vad det nu må vara och som ger blanka fan i vad som är modernt. Som, till skillnad från de aktuella skivorna från Peter Le Marc och Ulf Lundell, är personlig utan att låta det minsta självupptagen.
Möjligen kan man invända att albumet saknar självklara hits. Men då har man aldrig lyssnat på nattradion eller varit drabbad av höstblues.
Jag är förtjust i Salem Al Fakirs insats i duetten "Sagan om oss två" (han låter som Gärdestad, coachad av Gessle), diggar Näääk (när det börjar gunga i "Stockholm om natten"), blir rörd av den försiktiga förhoppningen om att få barn (nakna balladen "Till dig") och hittar ingen utväg när Sarah sjunger "åren går och man lär sig leva" (i "Tårar blir till guld").
Det är en vacker, vemodig och vinnande samling sånger.