Annika Norlin blev bara trött mitt i genombrottet, flyttade till kollektiv i Umeå, började plugga och Säkerts framtid kändes plötsligt ... eh, osäker.
Och bilden på en storlipande Norlin på omslaget talar sitt tydliga språk. Men nya "Facit" är inte sista plattan. Det är ett som är säkert.
Bra för "Facit" är bra. Nästan lika himlastormande fantastisk som föregångaren, som var den bästa debuten på den här sidan "Och stora havet". Och bra mycket bättre än allt annat som försöker virvla upp löven den här hösten.

Bara en sån sak som att hon gör en låt "om något så ohippt som moral, vänlighet och solidaritet" ("Fredrik") visar hur unik Norlin är. Hur mycket världen behöver henne. Men om plattan inleds med ett styck moralkaka så fortsätter den med allt mellan olycklig kärlek ("Får jag") och Rotary (som används som en metafor för förening)!
Och där emellan rent av död ("När du dör" om trädet på graven som blir till pappersmassa). "Dansa, fastän" känns som en blivande livefavorit, medan den melodiösa "Isarna" låter som Kent lyssnar på Paul Simons "Graceland". 
Och förstås den där ordlösa sången, nynnandet ("Riot", "Jag som blev kvar"). Det glunkas om en turné. Och nånstans där bakom nästa hörna väntar väl en ny med Hello Saferide. Säkert.