Att göra en sensationell debut är ingen konst. Inte om man jämför. Att låta relevant över 20 år senare är däremot ett artisteri få behärskar.
Orup är en av de utvalda.
"Född i november" låter bekant på alla ställen, men musiken känns aldrig som någon repris. Den låter bara väldigt mycket Orup - på ett väldigt bra sätt.

Med Johan Kinde som sidekick har popmaestron funnit ett tilltal som verkligen klär hans ålder. Det är som att en annan tyngd infunnit sig, trots att musiken i grunden är lättviktig pop -snudd på schlager.
De medelålders discodraman som målas upp i låtar som "Ett annorlunda liv" och "Tiden bara gick" är Classic Orup medan "Cigarettminut" och "Säg inte hans namn" är så medryckande vemodiga att en livskris låter som en rätt glamorös teori.

Albumets nio låtar är dessutom inbäddade i ett pampigt men balanserat sound som Orup inte fått till lika fint sedan "Stockholm", 1992. Det hörs eleganta ekon av Gene Pitney och Scott Walker, Pet Shop Boys och Roxy Music, men inte ens när Orup gör en cover (en översättning av John Cale) förlorar han sin egen identitet.
Det här är ett känslosvallande popalbum som lyckas befinna sig på rätt våglängd i 37 minuter och 26 sekunder.
Skickligt, storstilat och stiligt.