ROCK

DÅ: Neil Young: ”On the beach” (1974)
NU: Bright Eyes: ”Cassadaga” (2007)

En stor amerikansk berättare presenterar sig.
Inte så att Will Sheff och hans Okkervil River är några nykomlingar. Austinbandet har fyra fullängdare bakom sig och 2005 års “Black sheep boy”, en mörk historia som utgick från en gammal Tim Hardin-låt, kritikerhyllades överrallt. Men det är först nu som låtskrivaren Sheff får till hela paketet med retroriff, litterära ambitioner, lakonisk humor och sentimentala stråkar.
Det är först nu Okkervil River går från ett alternativrockband du bör lyssna på till att bli ett band du bara måste lyssna på.
“The stage names” är musikaliskt countryfierade rockgitarrer och akustisk sprödhet, men det är i texthäftet som Sheff blir självlysande. Han skriver låttexter som David Lynch gör film. På ytan enkelt men ju mer man skrapar, ju mer kryptiskt blir innehållet. På skivans nio låtar virvlar frånvarande fäder, rockgroupies och sjömän förbi i en långsamt storslagen dans. Med bara några rader lyckas Sheff beskriva en känsla bättre än vad författare klarar av med en hel generationsroman. Och på något sätt verkar allt hänga ihop, ända fram till den mest livs-trötta variant av “Sloop John B” som spelats in.
Det står bara augusti i kalendern. Ändå är jag ganska säker på att årets amerikanska indieplatta redan är här.