Niclas Frisk har en dröm att ta Chinatown till Sverige. Trädgården är också utsmyckad med röda rislampor och kinesiska tecken, på scenen sprutar pappersdraken Mr Lee ut rök. Ändå handlar Niclas Frisk’s Chinatown mer om en känsla än om en plats. Under hela konserten känns det som att gitarristen och sångaren Frisk jagar tillståndet när lössläppthet och inspiration skapar något större. Men att han inte riktigt helt fångar det.
Flera gånger är han och bandet nära. Ett apart band där varje medlem sticker ut, mest av alla den entusiastiske slagverkaren Bongo-Björne i fransig läderjacka. Det sköna med Frisks musikaliska version av Chinatown är att man utgår från att det mesta kan hända. När Britta Persson gör en cover på Seals ”Kiss from a rose” känns det därför helt naturligt. När Titiyo lite senare dyker upp med hennes och Frisks ”Lovin’ out of nothing” märks det tydligt vad en självlysande frontperson kan göra för ett band.
Kanske är det något Frisk själv tänker på, då han sedan dammar av fler låtar från Atomic Swing-tiden än från senaste plattan. Avslutningen med gamla ”Smile” och ”Stone me into the groove” är förstås publikvänlig men väl tillrättalagd.
Som idé är Chinatown-kvällen en lovande start. Något säger mig att det här kommer att bli bättre för varje kväll som draken dansar under Skanstullsbron i sommar.