Playground

POP


Man skulle kunna tro att
Anders Wendin är slut
efter tre skivor. Att han tröttnat på att wooa till saxofon-slingor och slita upp skjortan eller ett brustet hjärta för allt och alla. Men Wendin och hans ihärdiga band är långt ifrån slut.
Fjärde albumet ”Mount Pleasure” vittnar om att de nästan precis börjat med den musiken de kanske alltid velat göra.  Och nej, det betyder inte att det är en svår skiva.

Det betyder bara att den där ibland överdrivna Springsteen-euforin är
utbytt mot en egen säkerhet – ta bara ett exempel som den Sly & Robbie-vibrerande  ”No damn, I don’t love you” eller det elektroniska blippet i ”It will not happen here”.
Alla de låtarna är bevis på att Moneybrother är i full färd med att lämna den där uppskottade vägen där det alltid gått utmärkt att gömma sig bakom en gullig orgel
eller en Dexys-stöld. 

Bandet är tightare än någonsin och Anders vågar tänja ut sin röst ordentligt – i den avskalade Ane Brun-duetten ”It might as well be now” är det en ny typ av sångare vi hör. Kanske inte alltid klockren men i stället är det hjärta och känslor och melodier, allt det som skulle gått upp i rök om Moneybrother fastnat i fällan att göra om allt det gamla.