Det var flera år sedan jag köpte kläder på en konsert, men denna kväll blir det fyra t-shirts och en munkjacka för nätta 1 550 kronor. Jag gillar Mastodon, jag gillar dem så in i helvete. De är inte bara världens just nu bästa band, med flera sagolika album bakom sig, de är även hårdrockens framtid.
Därför blir detta en kväll då illusioner krossas.

Mastodon har länge varit en av dessa turnépaketlösningar och festivalband och gör nu sin första egna konsert i Sverige på evigheter. Förutsättningarna borde alltså vara optimala. Lika perfekta som de är som musiker, lika defekta är de dock som underhållare – möjligtvis med undantag för basisten Troy Sanders, den mest framträdande av tre sångare. Visst kräver denna intensiva, progressiva lappkastmetal koncentration, men det finns en gräns då inlevelse och spelskicklighet lätt kan övergå i tristess. Mastodon är ofta farligt nära den, trots en enorm inneboende kraft i låtar som ”Crack the Skye”, ”Curl of the burl” och ”Black tongue”.

Kanske är allt ljudteknikerns fel, som inte lyckas få gitarrerna att glänsa och klösa. Kanske är förväntningarna för upptrissade. Mer sannolikt är dock att mycket roligare än så här blir Mastodon inte.