Jag träffade kanske Anna Viktoria Louise Hoffsten redan 1970. Hon var fem den där gången jag pryade i hennes pappas skivaffär.
Jag har fortfarande kvar det nu totalt sönderspelade exemplaret av Led Zeppelins tredje som jag fick i avskedsgåva. Jag tror att pappa Gunnar tog hem det andra exet och pluggade bluesen "Since I've been lovin' you" för lilla Louise.
Det skulle ta 17 år innan vi träffades på riktigt och då spelade hon munspel i en bunker under Kronprinsen-skrapan i Malmö där Nisse Hellberg producerade hennes debut.
Och det rådde liksom ingen tvekan om att det handlade om "Since I've been lovin' you" då också. Sedan den gången har jag inte släppt henne.
Och nu ett halvt liv senare är det fortfarande Zeppelin-blues mellan oss. Den här gången heter låten "Förlåt" och blundarna man lite så låter Ola Gustavsson mycket Jimmy Page. Och Louise sjunger med samma pondus som Robert Plant.
En av kvällens bästa nummer, "Sockerkompis", låter till och med som nåt Plant gjorde på den formidabla duettplattan med Alison Krauss.
Showen handlar annars mycket om nya "På andra sidan Vättern".
Tillsammans studiobandet börjar de med inledningsspåret "Kände mig så vilsen".
Sen plockar hon elegant ur den numera grymt omfattande produktionen. Och kittet som fogar samman delarna heter blues.
Blues på svenska blir inte mycket bättre än så här.