Jag har en del konsertupplevelser på meritlistan, men få känns lika märkliga som den här. Då har jag ändå sett några andra schlagervinnare - Herreys - göra bisarr comeback i just Karlskoga.

Den här gången är Loreen i stan, och hon ser till att festivalens publikrekord (7 000) ryker all världens väg. Man har gått ur huse för att se kvinnan som tog hem Eurovision till Sverige. Det innebär jätteung som urgammal, fans såväl som skeptiker.

En publik som står som frågetecken under Loreens utdragna autotuneintro. Åskådare som förvånat börjar bua när hon för andra gången frågar "Karlskrona! Hur mår ni?". Värmlänningar som ser ut som fågelholkar när Loreen, efter "Euphoria", tar på sig solglasögonen och säger "Nu var det slut, alltså".

Då har det gått fyra låtar och ett intro. Och inte ens en halvtimme.

Men om vi ändå ska försöka ta det från början.

Loreens sommarturné, som trots allt fått titeln "Prelude - 30 minutes with Loreen", är en ambitiös giv.

Hon skulle egentligen kunna ställa ut skorna och köra singbackversionerna på de tre singlar hon gett ut - "My heart is refusing me", "Sober" och "Euphoria" - men hon vill mer.

Det där introt, "Prelude", är exempelvis en ganska om­fattande syntpophistoria där huvudpersonen rabblar livsvisdomar med autotunen uppskruvad på elva. Och hitsen är ambitiösa omarbetningar som ges ny form av bandets stråktrio.

Man kan förstås ha anmärkningar.

Nervositeten är uppenbar. Mellansnacket består mest av lättsmält snömos. När Loreen plockar fram en trumma och börjar banka loss ser det mest knäppt ut. Och så är förstås konserten extremt kort.

Ändå är det gött att Loreen, som sjunger med en fantastisk närvaro kvällen igenom, vägrar välja den lätta vägen. Showen skulle förmodligen göra sig bättre på en trång klubb i en europeisk metropol, men hon kör bara. Sin grej.

Loreen gör ju heller ingen hemlighet av att den här ­sommarturnén är en slags trailer inför den turné som ska följa när debutalbumet släppts i höst.

Det kunde inte ha varit mer udda, men heller inte mer lovande.