Laleh är ingen nykomling, den grammisen la hon beslag på redan under mitten av 00-talet.
Men genombrottet i "Så mycket bättre" får ändå nya albumet att kännas som en nystart, oavsett om det varit intentionen eller inte.Lyckligtvis är även "Sjung" hennes starkaste album.

Tidigare har jag mest uppskattat vissa delar av hennes produktion men här finns inte a) några reggaeflörtar eller Cornelis-pastischer, b) ett enda svagt spår. Kanske har det att göra med att Lalehs deltagande i coversåpan gav en del ledtrådar till hur hon resonerar som artist, men starkaste anledningen till att skivan förefaller så förträffligt distinkt är nog att Laleh blommat ut som låtskrivare och lärt sig hantverket som producent. Hon krånglar inte till det i onödan, hon låter melodierna ta den rakaste vägen - utan att tappa sin särart.

Visst kan man notera att steget från afrikanska rytmer ("Elephant") till det Abba-drama som blommar ut i refrängen till "Some die young" är stort, och att den mjuka soulen som hörs i "Who started it" befinner sig på en annan musikalisk gren än den febriga indiepopen som färgar "Vårens första dag" men Lalehs sång binder ihop plattan trots alla genre- och språkbyten."Sjung" är en egensinnig, mångsidig platta som bjuder på starka melodier och fiffiga effekter.

Hör bara hur hon samplar rösten och låter den flyga ut i yttre rymden och tillbaka i den ödesmättade pianoballaden "In the comet".
Där tar Laleh plats bredvid Nina Ramsby som en av landets absolut häftigaste sångerskor. Ja jag vet att det bara är den 20:e januari i dag, men detta känns just nu som årets stora svenska popplatta.