- Det här är viktigt, lyssna!

Jocke Berg håller upp ett pekfinger inne på ett fullsatt Vega. Sedan trycker han på lite extra i textraderna från nya låten "Isis & Bast". Raderna där han sjunger att han förrådde sin klass i en vallokal och att socialismen är begravd.

Det känns som att han och Kent vill säga oss något där.

Dagen innan var jag inne på Kents forum på nätet där fans diskuterade samma textrader och Berg själv, som många gånger förr, gav sig in i diskussionen. Sångaren skrev då att inte allt som skrivs och sjungs ska tolkas bokstavligt.

Ändå lyssnar jag, precis som Berg vill, lite på tå när han sjunger de där raderna under en annars rätt typisk premiär-spelning.

För det blir lite för få sådana stunder av extra närhet mellan Kent och oss svettiga själar nedanför.

Starten är märkbart försiktig, undantaget en taggad "Kevlarsjäl" tar det ett bra tag innan bandet blir varma i kläderna. Bara Berg syns ordentligt konserten igenom, de övriga tre medlemmarna (plus två extra livemusiker) håller sig i skuggorna. Den danska publiken är tacksam och applådvillig men kommer ofta bort sig när låtarna saktar ner.

Halvvägs in, runt "Kärleken väntar", känns det som kvartetten trycker på mer, resten blir en hitkavalkad fram till slutpunkten "Mannen i den vita hatten (16 år senare)". Det är egentligen först i den majestätiska avslutningen som samma laddning mellan band och publik uppstår igen, som vid de där textraderna i "Isis & Bast".

Flera gånger tackar Jocke Berg oss med att Kent får mer kärlek än de förtjänar.
Även om inte det stämmer, är jag rätt säker­ på att ett av landets finaste rockband bara kommer bli bättre under våren.

Och när de väl trimmat in och kalibrerat färdigt lagom till sommarvändan kommer Kent säkerligen få till många fler stunder av närhet och lyssning på tå.