Foto: Henrik Jansson / HENRIK JANSSON GT/EXPRESSEN
 Foto: Henrik Jansson / HENRIK JANSSON GT/EXPRESSEN

Kent fortsätter
att imponera

Publicerad

GÖTEBORG. Kent fortsätter resan mot sitt obevekliga slut. Med en laddad övertygelse och en kungligt ambitiös show.

Bandets avskedsturné fortsätter att imponera.

Det är svårt att bli profet i sin egen hemstad, men det är inte så lätt att frälsa fansen på Håkan Hellströms hemmaplan heller.

I backspegeln kändes exempelvis Kents Ullevispelning 2014 som en ganska futtig föreställning. Den konserten - inringad av Summerbursts övergivna plastpalmer och livströtta VIP-sektioner, lockade 15 000 fans. En vecka senare drog Håkan Hellström 69 349 personer till samma arena. Spelningen med Sveriges Största Rockband blev en liten parentes den konsertsommaren.

Den här showen, den här gången, känns det annorlunda.

Nu står Kent för både manus och regi, baserat på den sanna historien om dem själva.

Historien vars driv bland annat finns i en fåfäng indiesträvan att förbli outsiders och en slags skräck för att bli som "dom andra".

Men Kent och Håkan Hellström är för olika, och för unika, för att en rak jämförelse dem emellan ska bli relevant. Den mest intressanta observationen från kvartettens spelning i Scandinavium är följande:

Till sist är även Kent kungar av Göteborg.

Visst har de spelat åtskilligt i staden förut, till och med i Scandinavium en gång tidigare (2002), men inget lär likna den här arenatrippeln.

Jag har för övrigt sett en rad världsstjärnor i den klassiska hockeyladan, och det perspektivet är mer spännande än Håkan-parallellen.

Kent krämar ju på med en show av hög internationell nivå. Ambitionsnivån slår i taket, den enorma LED-väggen bakom bandet hade kunnat turnera genom USA.

Det är nästan så att man blir snopen när Jocke Berg inte gör entré fäst i linor, flygande över publikens huvuden (men jättekonfettit i "Mannen i den vita hatten" håller Coldplaystandard).

Den kraftigt Corbijn-inspirerade grafiken, fullmatad med historiska Kent-referenser, är världsklass.

Setlistan? Den är sig lik från premiärhelgen. Nostalgin inskränker sig till det småsvamliga mellansnacket, musiken blickar framåt. Kents första album är kraftigt underrepresenterade. På ett bra sätt.

En låt ("Petroleum") har strukits sedan premiären och gett plats för "Sverige". En massa favoriter (gamla fina "Palace & main"? "Columbus"? "Vinternoll2"? Nya snygga "Terapi"?) saknas, men inte så att det stör. Ljudet närmast perfekt. Ljuset effektfullt. Bandet osar av inspiration.

Snart är bandet historia, men det vibrerar av vitalitet.

Och succén rullar vidare.

Betyg låt för låt

"Gigi"

Kortfattat arenarockintro med körtrion i centrum.

"999

Jocke Berg ansluter med akustisk gitarr. Episkt anslag, framfört i skarpt motljus.

"En timme en minut"/"Berg & dalvana"

Hitmedley från förr, så uppdaterat att det väl borde kallas för en mash-up.

"Romeo återvänder ensam"

LED-skärmens havsvågor förvandlas till böljande grafik. Kent spelar hårt och precist.

"Var är vi nu"

Kent sänker tempot, och letar efter nerven.

"Hjärta"

Rött ljus på publiken, vit hingst på LED-skärmen. Ett tungt, elektroniskt drama.

"Andromeda"

Stämsången och körsången slungar upp den här relativa nyheten halvvägs mot stjärnorna.

"Egoist"

Pampig arenarock där U2-arvet både hörs och syns klart och tydligt.

"Vi är för alltid"

LED-skärmen tar fikapaus medan Kent framför originaltroget titelspår.

"Innan allting tar slut"

Vita tiger-remixen: "Isola" uppdaterad till 2016. Elektrisk arenarock.

"Den vänstra stranden"

Nedsläckt och nedtonad elektronisk ballad med en ödesmättad refräng.

"La belle epoque"

Effektfull grafik + effektiva syntstråkar. Och en ångvält till melodi.

"Kärleken väntar"

Kommer en dryg timme in i konserten, till publikens kärlekskranka jättejubel. Ett säkert livekort.

"Ingenting"

Kent fortsätter att spela digital disco, fylld med rejäla rock’n’roll-poser.

"Jag ser dig"

Bandet filmas bakifrån och fansen hamnar i fokus. Kents eget, fortsatta fokus: dansanta beats.

"Musik non stop"

Blodröd dansgolvsversion med surrealistiska videosekvenser. Tuff tekno pop.

"Utan dina andetag"

Mäktig uppdatering, med en episk avslutning. Jocke är Bono i fem minuter och 17 sekunder.

"Sverige"

En soulig kör lyfter en stegrande version framför ett hav av tända smartphones.

"747"

Solen skiner över Kents kanske största ballad, innan den sjunker ner i LED-horisonten samtidigt som hela Scandinavium vevar igång ett hav av uppsträckta händer. Ursnyggt.

Extranummer:

"Förlåtelsen"

Största höjdpunkten från "Då som nu för alltid". Kent visar att de kommer lika mycket från Basildon som Eskilstuna.

"Dom andra"

Dansremixen. Ytterst elegant arrangerad. Vansinnigt snygg att titta på.

"Mannen i den vita hatten (16 år senare)"

Att den fortfarande lyckas gripa tag så hårt. Att den fortfarande är så fenomenal. Overkligt.

Extra extranummer:

"Den sista sången"

Männen i de vita kostymerna avslutar med stil, med en filmad barnkör på LED-väggen och känslorna utanpå.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag