Göteborg. Jag trodde att jag hade sett allt när Rammstein intog Globen. Men In Flames inledning med "Cloud connected" är i paritet med den, om än helt annorlunda. På en gigantisk byggställning bakom ett lika gigantiskt transparant ljusskynke står medlemmarna på olika ställen och på olika nivåer. De spelar i olika rutor som tänds och släcks i ett skådespel som känns som en ultramodern version av Elvis klassiska "Jailhouse rock"-video. Vrålläckert!

En spänstig "Reroute to remain" dammas av och det är då konserten, som inledningsvis lidit av ljudvolym så låg att till och med Socialstyrelsen skulle rekommendera ljudförstärkning, sakta börjar lyfta. Med en pumpande "Delight and anger" är In Flames-maskinen så i full spinn och påverkas inte alltför mycket av Anders Fridéns rossliga hals.

Den spruckna rösten ger faktiskt "Where the dead ships dwell" och inte minst en laddad "The chosen pessimist" en extra melankolisk karaktär. Sistnämnda låt är kvällens första stora fyrverkeri­nummer, men redan i efterföljande "Fear is the weakness" smäller det ännu mer och högre.

Framför allt visuellt är denna konsert ännu en triumf för In Flames.