- Jag har aldrig spelat för så här många människor, säger hon och spanar ut över en människostack på kullersten.

Horn älskas av många. Längst fram ylande ton­åringar som bränner av det ena SKRIKET efter det andra.

I mitten tanter och gubbar. Längst bak i leden är det medelålder och pusskalas.

Hon är inte mer än 25 bast, men har redan snärtat ut tre album. Och Winnerbäck-duetten ("Som jag hade dig förut") klöste hon ur sig när hon knappt fyllt system­bolag.

Horns snickerikonst stavas badkarsmusik. Doftljuspop. Trevlig sådan.

Live är hon återhållsam och behärskad. Här tas inga större svängar ut. En gura räcker.

- Jag borde göra som alla andra artister och hoppa och dansa runt, påtalar hon efter att ha stått stilla framför micken i typ halvtimmen.

Men äsch.

Det behövs väl inte.

Visserligen blir det korta stunder av seg tråkma - men det lugna arrangemanget får mer ses som en behövlig och uppskattad motpol till alla fart och fläng-akter som studsar sönder scengolven.

"Du är nog den" och "Säg ingenting till mig" virar in Stortorget i ett jädra powermys som vrider upp hångeltempen.

Inga frysloppor kanske.

Men kramigt och varmt.