Om förra albumet, ”För sent för Edelweiss”, svepte fram som en sprudlande virvelvind kan detta beskrivas som ljudet av Håkan Hellström i motvind. Plus uppförsbacke.
De båda albumen, i huvudsak producerade av Jocke Åhlund, har både allt och ingenting med varandra att göra.

På ”Edelweiss” stampade Håkan Hellström igång låtarna, byggde upp dem steg för steg. På ”Paradise” ramlar melodierna gatan fram. Skeva, grubblande och betraktande.
Det gör att skivan inte är riktigt lika lätt att ta till sig. Inte lika omedelbar, melodiös, eller... härlig. Tveksamma singelsläppet ”Saknade te havs”/”River en vacker dröm” är ett rätt utmärkt exempel på det.

Utan att göra revolt mot sitt eget uttryck har Håkan Hellström monterat ned låtarna till en mer indirekt nivå. Ändå känns han lika personlig och tydlig som förut, och förklaringen hittar man i de makalösa texterna.
”2 steg från Paradise” utspelas nästan uteslutande i Göteborg. I de uppgivna hamnkvarteren, i dimman på avenyn, i de hotfulla förorterna. Med ett rikt persongalleri som sträcker sig från Sten-Åke Cederhök till The Tough Alliance, med ett socialt patos och ett västkustproggigt underdogperspektiv.
Det finns några mindre lyckade låtar på albumet, men det finns inget som kan kallas slätstruket.

Den som lyssnar igen och igen skola bliva rikligt belönad.
Håkan Hellström berör och engagerar albumet igenom, och när den avslutande balladen ”Du är snart där” efter nästan sju minuter avslutas med en vemodig gitarr och ett svartvitt piano låter det som avslutningen på en film man vill se om på direkten.