Per Gessle påminner om messmör; antingen älskar man det, eller så hatar man det. Något mellanting existerar knappast.
Själv använder jag gärna Gessle som pålägg när han levererar kaloristinna hitmackor som "Silly really".
Egentligen är titeln nog för att ge popkungen utegångsförbud samt dumstrut resten av året, men jag kan inte låta bli att älska hans senaste popexperiment.
Per Gessle har gjort en Kent. Han har upptäckt Garageband på sin mac och pillat ihop en elektronisk singel som åkt på uppsluppen chartersemester med "Ingenting".
Alexander Bard kallar det laptop-pop. Pet Shop Boys kallar det förmodligen roots-musik. "Silly really" är en lycklig kärlekshistoria där disco möter syntpop och det säger klick på en gång.
Världens mest produktiva hitföljetong tillåter sig att vara så nostalgiskt banal i syntslingorna att det påminner om en miljon one hit wonders samtidigt som han slänger in en löjligt oemotståndlig tuggummirefräng som smakar hubba bubba (bubbelgummet som passande nog blev en smash hit 1980).
Inte för att bre på, men karln är ett popgeni.
Fotnot: "Silly really" premiärspelas på radion i dag. Singeln släpps nästa vecka.