De la soul träffades i high school 1987 och hänger fort-farande ihop. Man får ju ha lite överseende med att hiphop-pionjärerna inte längre är några ungtuppar. Snarare är det coolt att trion fortfarande står på scen och rappar.

New York-trions mjuka hiphop är känd för att bära på spår av jazz och soul och de hade kunnat styra in musiken mer på det spåret. För genren gubbrap vete katten om jag tycker är en så bra grej. De la souls MC:s rappar gladeligen och piggt - men det låter grötigt och gapigt.

För att vara en grupp som är så fokuserad på berättelser borde gruppen vara bättre på att förmedla någonting mer. Det enda de bjussar på är en utdragen vilken-sida-av-publiken-är-bäst-hets. Man kan lugnt säga att de tar den grejen för långt - men till slut lyckas de faktiskt elda upp den försiktiga publiken.

Det går inte heller att ducka för (en allt för kort) "Potholes in my lawn", "Me myself and I" och "Ring ring ring" - som övergår i Madonnas "Like a virgin" i ultra- rapid. Och gulligare gubbar får man faktiskt leta efter.

.