Det är nu det ska hända. Det är nu Justin Bieber ska ta steget från högt älskad flickidol till respekterad superstjärna.
Men jag har svårt att tro att planen kommer att gå i lås.
"Believe" låter för mesig.
Justin Bieber har tvingats inse samma sak som alla vi andra:
Tiden går.
Även flickidoler blir äldre. Det funkar inte att komma dragandes med ännu en portion dagispop förklädd till r'n'b. Även fansen har blivit äldre.
Vill det sig illa har de redan plockat ner Bieberplanscerna från sovrumsväggarna och börjat ladda ner Skrillex-bakgrunder till sina smartphones i stället.
Justin Bieber och hans team - jo, han har verkligen ett; Usher är en av delägarna - är inte dummare än att de inser detta, och lanserar nu en artist som fått babyhullet fixat i Photoshop och börjat anspela lite lagom på sex.
Musiken försöker vara lite farligare, rösten lite råare och gästartisterna - med Nicki Minaj och Drake i spetsen - är kanske lite hårdare. Refrängerna är definitivt tydligare - helt i linje med den klubbmusik som är het på hitlistorna.
Men förvandlingen är för fegt utförd. Det blir fortfarande för många Darkchild-ballader, där Bieber wailar som en ung Michael Jackson - fast tråkigare. Det blir för mycket mellopop - här finns tre fyra spår som landar mellan Dannys och Eric Saades schlagerhits.
Det blir för likt.
Kanske tryggt för hardcorefansen, men det är högst osäkert om det kommer att ge särskilt många nya "beliebers".
