Mylo Xyloto

En instrumental mjukstart...

Hurts like heaven

... innan en Grymt effektiv riktig start med en massa fyrverkerier.

In my place

Konfettiregn och en allsång värdig en VM-final. Coldplay går på knock.

Major minus

Inget av de starkaste korten. Utan effekter framstår Coldplay plötsligt som ett rätt beskedligt band.

Lovers in Japan

Dags för ballonger och ännu större konfettiregn.

The scientist

Bandets näst bästa ballad börjar med ett ensamt piano och slutar i mäktig Stadion-sång.

Yellow

Börjar som en pianoövning innan allt brakar igång. Låtlistans äldsta låt slarvas ändå bort lite.

Violet Hill

Tung och släpig. Plötsligt rockar Coldplay.

God put a smile...

Martin sjunger om den guda­benådade svenska publiken. En U2-doftande version.

Princess of China

Framförs på en mindre scen ute i publiken. Tar sig inte, trots Rihanna på storbildsskärmarna.

Up in flames

Lugnare, Massive Attack-­doftande tempo. Rätt sövande.

Warning sign

Coldplay hittar rätt ballad-läge. Helt utan specialeffekter.

A Hopeful Transmission

En instrumental övergång...

Don't Let It Break Your Heart

... innan bandet hamrar på så det står härliga till. Kanske för att själva låten inte håller.

Viva La Vida

Det kan väl lugnt säga att den här gör. Sköter sig själv. Och herre min skapare, vilken allsång.

Charlie Brown

En enda hoppande, armbandsblinkande storpublik får igång farten.

Paradise

Effektiv. Buckland kör The Edge-gitarr. Och allsångs­refrängen!

Paradise

Körs igen, den här gången för amerikansk teve. Nu om möjligt än fetare.

Us against the world

Avskalad och fin ute på en tredje liten scen.

Speed of sound

Martin kommer av sig i starten. Hade blivit än bättre med trummor.

Clocks

Coldplay på sitt allra mest bombastiska humör i blodrött scenljus.

Fix you

Coldplays bästa ballad och största stund. Gåshud från start till mål. Helt storslagen.

Every teardrop...

Snacka om att avsluta på topp. Stadion fullkomligt glöder.