Coldplay har verkligen klämt fast sin publik i det stora popskruvstädet med den där låten som spelas så fort man knäpper på en radio. Det är omöjligt att värja sig mot en av 2000- talet verkligt stora popinstallationer. Svårt att låta bli att dansa. Svårt att inte gilla läget. Svårt att inte bli lycklig.
Svårt kanske också att gilla det andra lika förbehållslöst.
Coldplays Skandinavienpremiär följs av en räcka spelningar i USA innan de fortsätter att erövra Norden. Strange.
Spelningen som avrundar årets upplaga av Roskildefestivalen är bitvis lysande.

Chris Martin hyllade förbandet

Efter Per Sinding- Larsens introduktion, nån hiphopande pausfågel och "Nötknäpparsviten" dansar Chris och kompani in på scen till tonerna av förstaspåret på senaste skivan. Redan i "Violet hill" vrider de upp volymen. Chris Martin hyllar förbandet förbehållslöst och publiken råflörtar han helt ogenerat med och bygger om texter så att det handlar om all the girls in the camping. Sen "Clocks" som är 50000 uppsträckta händer i luften. Och en allsång som blåser bort vår Lundin från Skansens scen. Därefter genombrottslåten "Yellow" som får sällskap av 100-tals ballonger som seglar ut över den dammiga stäppen framför orange scen. Men det är "Viva la vida" som får Danmark att explodera mera. Och överraskningen i form av en snygg och värdig Michael Jackson- hylling, "Billy Jean".
Synd bara att festivalen stinker nerpissad gubbe.