Så Springsteen har fått nog. Han har tröttnat på hur USA styrs och hur den amerikanska drömmen ter sig allt mer som en dröm. Hur jätte- bankernas och storföretagens girighet drabbar *allt fler, allt hårdare. Hur sned- fördelat samhället har blivit.

I "Jack of all trades" sjunger han "If I had me a gun, I'd find the bastards and shoot 'em on sight", i titellåten uppmanar han "Hold tight to your anger" om och om igen.

Det är inte direkt första gången Springsteen väljer sida, men "Wrecking ball" består till stor del av moderna protestsånger. Framför allt albumets första hälft kokar av sammanbiten ilska, i en rad träffande samtidsskildringar.

Det handlar knappast om några dolda budskap. Det var ingen slump att förhandsrapporterna talade om Springsteens ilsknaste album.

Men det som träffar hårdast är ändå musiken.

Det är länge sedan Bruce Springsteen lät så angelägen på skiva, över tio år sedan han skrev lika inspirerad musik. "The rising" (2002), som tematiskt uppehöll sig kring 9/11, har samma glöd men spretar mer.

Dessutom går öronen ner på knä och prisar herren för att Springsteen brutit med producenten Brendan O'Brien.

Mixen av folkmusik, rock'n'roll och gospel är utsökt avvägd. Plötsligt anar man åter kraften som Springsteen aldrig slutat upphört att förvåna med under sina konserter.

Jag fick för mig att en kreativ kris låg bakom beslutet att spela in det kraftfulla titelspåret och den fantastiska soulrocken "The land of hope and dreams" - de har båda haft livepremiär för länge sedan - men studioversionerna visar att Springsteen tänkt helt rätt.

Ett annat frågetecken - hur ska E Street gå vidare efter Clarence Clemons bortgång? - besvaras också positivt. "Big man"-saxofonen ljuder på inledningsspåret och "...hope and dreams". I övriga spår förlitar sig Bossen på en blåssektion som lustfyllt kastar sig mellan 60-talssoul och mariachi-sväng. Det låter ljuvligt.

"Wrecking ball" är över huvud taget en ljuvlig skiva. En skiva med stora känslor snarare än uppumpade muskler och brett mellan bootsen.

Ett styrkebesked, och ett löfte om en härlig konsertsommar.