Säg Björk och jag tänker på Peter Høeg, tidningen Pop och Fugees. Både jag och den isländska sångerskan har så klart gått vidare sedan 1990-talet. Björk har mer och mer rört sig mot konstnärligare musik och konceptalbum. Mest extremt är hennes senaste, "Biophilia". I stället för ett popalbum är det en studie i mikrobiologi, kosmos och annan vetenskap. Det är uppbyggt på appar och till stor del inspelat på en iPad.

Jag måste säga att jag var lite skeptisk till konserten som skulle avsluta den lyckade tre­dagarsfestivalen. "Biophilia" är ett svårt album som faktiskt inte säger mig någonting.

Men live är det annorlunda.

Innan Björk syns till på scen susar tonerna runt mellan trumslagaren och musikern som spelar keyboard och iPad och annat. Snart sjunger den 13 starka isländska kvinnokören med.

Ut på scen kommer... Plupp. I blå Geisha-peruk och orange hår­poncho. Plupp är ett litet troll som lever i fjällvärlden. Björk är en litet väsen som missionerar om världens väl.

Spellistan fokuserar på det nya albumet och ackompanjeras av snuskigt snygga filmer på stora skärmar. I "Hidden place" dansar sjöstjärnor på havets botten - tills de trängs med ålar i en död sälunges ögonlober. Till "Thunderbolt" sänks en jättelik, blixtrande hummertina ned medan ett beat byggt på elchocker skakar om kajen på Skeppsholmen. Plötsligt är det rejv och basen slår mot bröstet så att det nästan gör ont.

Så växlar sångerskan mellan musik och konst. Stillsam folksång och mullrande techno. Resultatet är lika påfrestande som coolt.

Men är det någonstans det här urflippade greppet fungerar så är det förstås på en festival som kombinerar just musik och konst.