Det finns comebacker, och så finns det comebacker.
Skifs gick från att vara landets mest pålitliga soulsångare till nationens mest sönderkramade teddy-Björn.
En sprallig ordvitsare som under en period upptog mer tv-tid än Björn Ranelid, inga jämförelser i övrigt.
Att "Runken" från "Strul" en dag skulle hitta tillbaka till skivpubliken och bli 2010 års hetaste showbiljett (120 utsålda konserter i fjol) kändes, minst sagt, en bit bort. Skifs otippade förvandling är värd en stående ovation. Inte minst för att han låter så självklar i dag.
Hitmakaren Jörgen Elofsson - den låtskrivare som ligger bakom flest vinnarlåtar till "Idol" genom tiderna - säger att målet var att "Break the spell" skulle låta som skivan som Skifs borde gett ut efter USA-ettan "Hooked on a feeling".

Rätt ambition

Helt rätt ambition, även om duon inte riktigt lyckas ta den i mål. Mest för att produktionen stundtals känns lite för välpolerad, aningen för perfekt.
Men herregud - rösten.
Tom Jones-hurtiga "Let's kiss" kan jag vara utan, men i övrigt är "Break the spell" en lika inspirerad som elegant skiva. Elfsson och Skifs laddar den med mustigt blås, souliga körer och bluesig rockattityd.
När skivan avslutas med Skifs och Agnes bröllopsvisa från i fjol känns det som en ballad för mycket, men det hade kanske varit märkligt att inte inkludera den. Vad skivan möjligen saknar är samma sak som fattades på "Out of the blue" 1974 - en riktig hitsingel. Men det spelar mindre roll.
Skifs har fortfarande feeling.