En stor underhållare snyggt förpackad i en show, som visar mångsidigheten, scencharmen och humorn.
Högt tempo, perfekt samspel mellan musiker och dansare, läcker scenografi och mycket att titta på - från rytmiskt omelettvispande till vacker luftakrobatik. Plus en knölig buskisgubbe med monolog som utmynnar i diskolåten "Åsa Bodén" - ja, det krävs en viss ålder för att hänga med här, men det har Skifs-publiken.
Detta är ingen trött greatest hits-konsert, utan en påkostad show, som fått stil och styrning av Pernilla Skifs.
Visst är det en sorts scenisk biografi, som rätt bra speglar Skifs 40-åriga karriär. Allt innehåll har han gjort i någon form någonstans, men en del låtar minns inte jag och flera har nya arrangemang eller omgjorda texter.
Det är ingen trist kronologisk dragning med årtal, låtar, frisyrer. Skickligt låter Pernilla Skifs numren haka i varandra medan scenbilden hela tiden förändras.
I slutet visas början. 60-talssoulen han spelade som ung. Då rullas orgeln in, då skymtar i bakgrunden svartvita bilder på en söt gosse.
Det övergår i värsta hitsen, spontan allsång, som får Skifs att flina förtjust, och stående ovationer.
Grattis alla ni som har biljetter i vår. Det är en härlig kväll.