Inkonsekvent sammanfattning det där? Så var det också en motsägelsefull andra konsert från amerikanen med världens högsta lägstanivå.

I stället för regn blev det en stunds solsken i kombination med en ihållande rå kyla. Inga stora problem egentligen, så förvarnade som fansen blivit genom tidningarnas bistra väderrapporter.
Problemet, om vi nu ska tala om trubbel en kväll där Bossen vridit klockan tillbaka 24 år i tiden och förvandlat ett kängekiperat Stockholm till ett seglarskoförsett Göteborg genom att avlossa nostalgiska örhängen som "Hungry heart", "Glory days" och "Dancing in the dark" med jämna mellanrum, är - ursäkta att jag tjatar - den r ö d a tråden.
Det är uppenbart att Springsteen och E Street Band kände en större utmaning när de kvällen innan spelade mot universums alla vädergudar. Då Bossen klubbat igenom att de minsann skulle visa att de kan leverera i ur och skur. Självklart gick de i land med den omöjliga uppgiften. I går var mer en vanlig dag på jobbet - och ytterligare en bekräftelse på att Springsteen under den här turnén tar kvällarna lite som de kommer.
Gott så - om bara stommen var stabil nog.
I går bytte han ut dussinet (!) låtar från första kvällen.
Det är å ena sidan så coolt att någon omdelbart borde resa en staty i rent guld av Den Störste utanför Stadion redan i dag.
Det är å andra sidan ett tecken på att det här inte är någon genomtänkt show. Det är snarare en nyckfull jukebox som spottar fram det onda med det goda. I går passerade inledningsvis tio låtar in genom ena örat och ut genom det andra med ungefär samma reaktion från hjärnbalken:
- Jaha, och när drar han igång på riktigt då?

Nog för att Springsteen har svart bälte när det gäller att komponera låtlistor och låt vara att den uppsluppna inställningen ständigt hyllas av oss som bevakar rockmusik på någorlunda regelbunden basis, men det finns tillfällen i Springsteens show då han hellre verkar plocka upp en framsträckt önskeskylt med en publikfriare nedklottrad än ta tag i konserten själv.
Det gick knappast att missa på Stadion i går. Lika tydligt som att det finns en jättepotential i den här showen. Det är uppenbart att Bruce Springsteen är spelsugen, och undantaget ett par onödiga farthinder på vägen är det tydligt att E Street Band fortfarande kan leverera stor underhållning.
Det var påfallande i torsdags, det märktes klart i går. Och det lovar faktiskt väldigt gott inför den lilla fortsättning som återstår. I dag vilar Mr Bruce upp sig.
I morgon vinkar han hejdå till Sverige, och han är garanterat sugen på att göra det med dunder och brak.
Det bästa av allt är att det räcker med att ruska om låtlistan en gång till, och justera några små detaljer och det kan fortfarande blir precis hur bra som helst.
Det är ju bara rock'n'roll, och det är uppenbart att Springsteen gillar det.