Jubileum kan bli påfrestande, men Robert Gustafsson vet vad hans stora publik förväntar sig och när den ena välkända figuren efter den andra dyker upp, då möts de av igenkännande jubel.
Det är påkostad revy, stort band, spänstig danstrupp och mycket effekter. Det blir aldrig tråkigt och Gustafsson är på scen nästan hela tiden. När han inte är det, då hålls trycket uppe av två bra sångerskor, Åsa Fång och Sharon Dyall.

Jag såg urpremiären i Göteborg och den var smart och påhittig, men där fanns en hel del hål, framför allt i första akten. Nu finns det varken första eller andra akt, utan i stället 90 minuter stenhårt förpackad show, där varje nummer hakar i nästa och där Gustafsson ibland dubblerar sig själv och lurar publiken.
Kapten Klänning, Weiron i ottan och Peps Persson gör korta besök. Packade Fred Asp på illern Görans begravning är en väl lång och krokig sketch, men den drar många skratt. Och Tony Rickardsson håller finalmonologen, där han i ursinnigt tempo sågar rader av sportidoler i tv:s "Mästarnas mästare". Roligt och elakt.

Men det är inte bara figurer, det är röster också. Robert Gustafsson har blivit allt bättre imitatör, och stänker utan problem i väg profiler som Ernst-Hugo Järegård, Sten Broman, Tony Irving och - under stort jubel - Björn Ranelid.
Proffsig underhållning och för Gustafssons trogna armé en toppshow.