Att David Fincher har god hand med seriemördare vet vi sedan det mäktiga genombrottet med ”Seven”.
Inte alla tyckte om den. Men alla tyckte till om ”Seven”.
Därför känns det följdriktigt att Fincher nu efter överskattade ”Fight club” och ofullgångna ”Panic room” vänder tillbaka till ämnet han skördat mest framgång med.
Och den här gången är faktiskt resultatet snudd på klockrent.
Mannen som kallar sig Zodiac är petig, lättretad och hans uppförstorade ego gör att han anser sig slugare än omvärlden.
Under drygt 20 år terroriserar han norra Kalifornien genom en människoslakt som verkar slumpartad - Zodiac tar på sig tretton mord, men grips aldrig.
Ett faktum som leder till rena besattheten hos en kriminalreporter (Downey Jr), en tidningstecknare (Gyllenhaal) och en polis med karriären i back-spegeln (Ruffalo).
Finchers två favoritverk är ”Alla presidentens män” och ”Avlyssningen” - och inspirationen från framför allt Alan J Pakulas politiska thriller är uppenbar (kolla bara in redaktionsmiljöerna!).
Dessutom har Fincher åter skakat i gång den snart 70-årige kompositören David Shire. Samme man som svarade för musiken till de båda mästerverken från 70-talet. Ett rörande tilltag.
Tät, intensiv och lågt liggande - Fincher undviker metodiskt svulstiga gester, såar av blod och annat äckel.
I stället bjuder han på ett oupphörligen fascinerande mentalt pussel med en perfekt tonträff för människor och miljöer.
Det är ”Zodiacs” styrka.
Se den och känn dig smart.