För ett år sedan dog hennes kille. Iris har kommit över traumat rätt bra.

Det är värre med hennes forna svåger Jack. Han sörjer sin bror på oresonligt vis. När kompisarna samlas för att minnas blir hans närvaro mest en pinsam prövning.

Iris vill gärna hjälpa. Hon skickar den otröstlige till sina föräldrars fritidshus i fjärran obygd för att han ska hitta sig själv igen.

Jack åker lydigt och kommer i sena kvällen fram till den natursköna ensligheten. Bara för att strax finna det tänkta paradiset ockuperat - av Iris lesbiska storasyster Hannah som just brutit upp från ett sjuårigt förhållande.

Snart sitter de båda enslingarna vid köksbordet, dricker sprit och pratar om livets avig­sidor. Även nyktraste oskuld kan omgående förutse var kvällen kommer att sluta.

Morgonen efter kommer Iris.

Så långt är historien fri från överraskningar. De kommer senare, men det är inte viktigast. Njutbar blir triangel­komedin framför allt på grund av Lynn Sheltons dialog - den är omfattande - och skådespelarnas sätt att sköta snacket. Rosemarie DeWitt har den charm och mognad som krävs av storasystern, Emily Blunt är självsäker och sårbar på högst intagande vis.

Att Mark Duplass framstår som en tämligen färglös loser gör egentligen inte det hela sämre.