Hugh Jackman. Denna mångsidiga och begåvade karl. Genombrottet kom när han började ikläda sig rollen som den plågade mutanten Wolverine i de ursprungliga tre "X-men"-filmerna. Sedan har vi sett honom som Nicole Kidmans älskare i "Australia" och inte minst som rolig sång- och dansman på Oscargalan i år.
Nu gör han paradrollen igen. Och om det bara hängde på honom så skulle betyget för denna prequel bli betydligt högre.

Filmen, som alltså utspelar sig cirka tjugo år innan "X-men", börjar visserligen lovande, i rasande fart. Vi får se hur den lille Logan växer upp tillsammans med sin oroväckande våldsamme bror, hur de strider tillsammans i USA:s olika krig och till sist blir specialvärvade av militären Stryker tack vare sina mutantegenskaper.

För X-men -fans är det så klart fascinerande att få hela storyn om hur Logan blir Wolverine och ger sig ut på sin hämndresa. För hämnd är vad filmen kretsar kring. Ett ganska trött tema som inte riktigt kommer loss i filmens märkliga rytm. Det laddas för ett crescendo som aldrig riktigt inträffar.

Även om storyn till slut visar sig vara lite smartare än man först kan tro är den överraskande konventionell och anonym. Jämfört med de fantasifulla och mångbottnade X-men-filmerna är järven tyvärr i tamaste laget.