Om jag säger att Thomas McCarthy tidigare regisserat ”Station agent” och ”The visitor” och håller fast vid samma ton i ”Win win”, så vet ni vad ni har att göra med – en stillsam humor med ett självklart allvar.
Och för att ni ska förstå det speciella anslaget just här räcker det med följande tidiga replikskifte.

Hustrun om maken som gett sig ut på en löptur: – Pappa är ute och springer.
Unga dottern: – Från vad?
Mitt i prick, faktiskt.
Mike (Giamatti) är advokat med en firma som hotar att gå omkull. Privatekonomin är därför rejält skakig.
Brottningslaget han tränar på kvällarna har aldrig vunnit en match.
När en gammal man behöver en förmyndare och betalar bra för det och en ung fighter (Shaffer) dyker upp, ser det ut som att Mikes dubbla problem kan få en lösning.

Hur kan man inte skulle kunna tycka om lågmälda ”Win win” förstår jag inte. Däremot har jag förståelse för om man anser att berättelsen med sin nedtonade komik är av ett sådant slag att igenkännandet blir väl påtagligt.
Utmärkt skådespeleri på alla håll dock: Paul Giamatti kan inte stava till fel, Amy Ryan ("The wire") som hans hustru är på alla sätt en njutning att se och Alex Shaffer får som tilltufsad tonåring med stor brottartalang sitt genombrott här.
”Win win” är alltså i dessa tider av röra på börsen en god investering.