l Ultravåldsamt om snut i specialstyrkan BOPE som – till skillnad från den vanliga korrupta polisen – går in och för krig mot knarkkungarna i Rios fattiga favelor. Här finns inga enkla svar, men många otäcka frågor om vad som är rätt och fel i en värld där ingenting är som det borde. BOPE:s syfte kanske är gott, men tortyr och avrättningar utan rättegång är ju inte det man önskar att regeringar ska syssla med – även om motståndarna är än mer omänskliga.
I centrum står en ung man som ska få sitt första barn och inte längre klarar av att offra sin egen mänsklighet för att få ingå en den fascistiska sekt som BOPE
tydligen måste vara för att kunna utföra sitt blodiga uppdrag. Han söker sin ersättare i två
kandidater, vars resa mot toppen/botten blir en äcklig
berättelse om hur människor formas in i ett vidrigt system.
Jag har svårt att bestämma om det är bra. Pendlar mellan att avfärda filmen som macho eller se den som ett samhällskritiskt drama om ett land på väg åt
helvete. I efterhand lutar jag åt det senare. Hade de bara skrotat den övertydliga och STÄNDIGT närvarande berättarrösten hade det varit enklare att tycka om den här visuellt explosiva filmen.
Och vad de än säger – det här är inte en ny ”Guds stad”, men det är likväl intressant och provokativt.