De tre musketörerna har utfört sina hjältedåd i hur många filmversioner som helst. Årets regissör, Paul W S Anderson, har kvalificerat sig för uppdraget bland zombies och illasinnade vetenskapsmän i "Resident evil"-serien.
Han har alltså sinne för modern filmteknik - men också för eleganta fäkt­scener, visar det sig. De gör sig bra i 3 D.
Historien är annars mest den gamla vanliga. Musketörerna har fått sparken men står ändå kvar i konungslig gunst, även om den är av begränsat värde. Den verkliga makten finns numera hos onde kardinal Richelieu, deras dödsfiende. Hänsynslöst svekfulla Milady intrigerar vid prelatens sida och tillsammans är de ett giftigt par som måste mötas med mod och mannakraft.
Perfekt för tre polare som blir fyra när unge beundraren d'Artagnan ansluter sig och anammar valspråket "En för alla, alla för en".

Paul W S Andersson är inte en regissör som i första hand lyfter fram sina skådespelare - de gör också i flera fall släta figurer. Hans håg står i stället till de visuella effekterna och de är ofta värda att titta på. Redan från början lyckas han förse 1600-talets Paris med en ungdomligt romantisk dockskåpsatmosfär som är behaglig att se och gediget falsk. Den garanterar att äventyren aldrig kommer att bli något mer och obehagligare än just äventyr.

Sedan skapar han fällor av Indiana Jones-typ och konstruerar snygga luftskepp efter ritningar av Leonardo da Vinci innan han låter slutstriden landa på taket till Notre Dame i Paris. Det blir lite som om Errol Flynn dök upp i ett avancerat tv-spel - inte så seriöst, men rätt roligt. Och matinéstämning saknas inte.
Alexander Dumas den äldre, som skrev originalhistorien på 1840-talet, vänder sig måhända i sin grav. Fast jag undrar, han tog inte äventyren på så blodigt allvar han heller.
Och fäktscener blir bra med modern filmteknik.