För 25 år sedan gjorde Antonio Banderas och Pedro Almodóvar filmer ihop - "Kärlekens matadorer", "Begärets lag" och andra.
På den tiden var Almodóvar fräck, hans filmer opolerade provokationer - spektakulära att se och hisnande att höra. Banderas var hans manliga stjärna inträngd bland en mängd formidabla aktriser.
Nu jobbar grabbarna ihop igen. Banderas är dyster och framgångsrik plastikkirurg, en medicinsk artist höjd över vanliga dödligas futila strävanden.
Frun är död men lever i hans förmörkade sinne. Så för att dämpa sin sorg arbetar den gudomlige kirurgen hemma i sin eleganta villa med att skapa en avbild - inte av sig själv utan av henne, den tragiskt förlorade.

En Frankensteins arvtagare, men berättelsen om honom är ingen gammaldags rysare utan en melodramatisk och djupt tragisk thriller som får sin komplicerade klarhet i en lång återblick som är filmens avslutande halva.
Almodóvar och Banderas kunde mycket väl ha berättat den här historien - hämtad från en kort roman - redan på den gamla tiden. Fast då hade den sett annorlunda ut.
Nu är allt skräddarsytt med en oklanderlig elegans som Almodóvar knappast förmådde åstadkomma på den tiden. Banderas är kylig i sin upphöjda position och monstret - Elena Anaya - en perfekt skönhet.
Som mest allt annat i filmen.