Familjens tonårsson Matt (Gallner från ”The Shield” och ”Veronica Mars”) är döende i cancer. För att komma närmare en experimentell behandling som kan hjälpa flyttar de in i ett hus med en historia, som ägaren så fint uttrycker det. Att det har varit ett bårhus bebott av en galen gubbe som genomfört satanistiska riter och seanser håller han  
hemligt.

Föga förvånande börjar otäcka saker hända. Matt tror att han hallucinerar, de andra att han håller på att bli galen. Den obehagliga historia som rullas upp och mängder av plötsliga uppdykanden i speglar och bakom dörrar skräms, men högst tillfälligt. Och trots att filmen i  
stort är ett hopkok på de vanliga skräckfilmsingredienserna – gengångare, hemsökta hus, sjukt barn nära döden, satanistiska riter, folk som letar efter konstiga ljud i källare full med obduktionsverktyg, oskyldig familj, baserad på verkliga händelser – höjer den sig lite över den slätstrukna massan tack vare fina huvudrollsinnehavare.

Så istället för töntigt lättklädda tonårstjejer  som springer runt och viftar och skriker har vi en stabil och omhändertagande mamma Madsen, en före detta alkoholiserad pappa Donovan och en blek Gallner som sitter och krafsar katatoniskt på väggen.
Det känns ovanligt tryggt.