Det finns trots allt rättvisa i världen.
Beviset fick vi för knappt två veckor sedan när Christian Bale och Melissa Leo belönades med var sin Oscar.
Och när ni sett verklighetsdramat ”The fighter” förstår ni att det inte finns minsta anledning att ifrågasätta juryns omdöme.
Dicky Eklund (Bale) karriärhöjdpunkt inträffade 1978 när han nästan lyckades nita världsmästaren Sugar Ray Leonard.
Drygt 15 år senare består Eklunds struliga tillvaro av att hänga med pundarpolarna och röka crack.
Samt att – när han lyckas komma ihåg det – dyka upp på gymmet och träna lillebrorsan Micky Ward (Wahlberg).
Det är nämligen till honom familjens förhoppningarna knyts om ett något värdigare liv och kanske åter ett antal minuter bland strålkastarna.
Brödernas dominerande mamma är även Mickys manager – ständigt med huvudet uppe bland molnen. Boxningsmatcherna hon fixar föser däremot den 31-årige sonen längre och längre ner på rankingen.
Möjligheten att ta sig loss från den nerbrytande omgivningen (kolla in de missunnsamma systrarna; regissören Russell har verkligen hittat fem white trash-arketyper) kommer när Micky träffar servitrisen Charlene (Adams). Hon vill något mer, något annat. Något längre bort.
Men blod, ska det visa sig, är trots allt tjockare än vatten.
Förutom att detta är en fantastisk berättelse med skådespelare varje regissör är beredd att döda för, vårdar sig ”The fighter” också ytterst noga om minsta detalj.
Det går till och med att känna lukten från de slitna miljöerna i brödernas lilla Lowell med en arbetarklass där förhoppningarna om kommande värdiga dagar är få.
Mycket kan säkert tillskrivas ”svenske” fotografen Hoyte Van Hoytema (”Låt den rätte komma in”). Det finns en precision i hans bilder – avskalade allt överflöd – som är utsökt. Snacka om att detta är en karriärkatapult.
Och Gud må förlåta mig somliga rader, men ”The fighters” storhet uttrycks bäst på följande tämligen givna och enkla vis:
Rena knockouten.
SÅ BRA ÄR SKÅDESPELARNA
Christian Bale
Det är knappt man känner igen honom – nerbantad och med uttunnat hår. Bales porträtt av crackpundande ex-boxaren Dicky Englund är så precist genomfört att man inte kan annat än att tokhylla honom. Och vilken bredd Bale har – från fyrkantig Batman till mångfasetterad boxman.
Melissa Leo
Att säga ”fuck” i direktsänd tv i USA i tacktalet på Oscargalan gör inte att min respekt för det här 50-åriga skådespelarundret direkt minskar. Här är Leo lysande som både kycklingmamma och stenhård manager för sin boxande son.
Mark Wahlberg
Trots fysiska resurser finns det, när regissörerna tar honom på allvar, alltid en mjukhet i Wahlbergs spel som är ytterst njutbar – och tyder på mod. Här tvingas hans Mickey Ward dock stå tillbaka för Christian Bales tour de force.
Amy Adams
Jag är väldigt förtjust i allt denna rödhåriga 36-åring tar sig för. Att hon lekande lätt kan gå från komedi till drama har hon bevisat förr och i ”The fighter” är hon en stentuff servitris som vägrar ta skit från någon.
