Utomjordingarna anfaller igen.
Den här gången snurrar de fram som elektromagnetiska virvlar och förvandlar alla i sin väg till stoft och aska. Bara ibland syns de - men avslöjas ändå av lampor och annat eldrivet, som går igång så snart de närmar sig.

När de slår till mot Moskva blir det rena kortslutningen och mest hela befolkningen stryker med. Fast fyra amerikanska ungdomar och en svensk - Joel Kinnaman i sin första amerikanska långfilm - klarar sig. De flyr för livet genom den näst intill tomma storstaden.
Regissör och producenter har mest intresserat sig för att få snurr på de gnistrande angriparna, hur de ska ta historien till ett någorlunda rimligt slut har kommit i andra hand.
Ändå blir det hyggligt sebart - mervärdet med 3D kan diskuteras, men ungdomarna ser till att de fyrkant­iga rollerna får mänskliga drag, och Moskva är en i sammanhanget ny och användbar miljö.

Kinnaman kommer nog inte att minnas det här äventyret som skådespelarlivets ljusaste timme, men han behöver inte skämmas.
De sympatier och antipatier han lockar fram räcker gott och väl som grund för en internationell karriär.