Allt börjar som det brukar - fem frimodiga ungdomar packar väskorna för en vuxenfri helg längst ute i naturen. Ovana vid skräckfilmer, som de tydligen är, anar de inte vad som väntar ens när de tvingas fråga en läskig typ om vägen.

Fast riktigt som vanligt är det inte - redan i upptakten ser vi prydliga tjänstemän anförda av pålitlige Richard Jenkins framför väggar av tv-monitorer. Ungdomarna som flytt samhället är inte bara övervakade, de läskigheter som väntar dem - de kommer snart nog - tycks fjärrstyrda.

Har det hamnat i någon slags perverterad dokusåpa, en "Truman show"-variant av "Hostel" eller "Fredagen den 13:e"? Inte förrän i slutscenerna kommer den svårsmälta - men på sitt sätt logiska - förklaringen, övertygande presenterad av veteranen Sigourney Weaver.

Vid det laget är historien en accelererande ruggighet där zombier och andra hinsides varelser går hårt fram. Blodigt - men också någorlunda originellt. Fast att den mest sexintresserade av historiens båda tjejer drabbas värst och först, är helt enligt den gammaldags regelboken. Det har den debuterande regissören med det prestigetyngda namnet inte vågat ändra på.