Michelle Williams verkar vara filmdukens nya "girl next door". Hon spelar flickvän på löpande band och det börjar kännas som ett enda långt förhållande med väldiga svängningar.

I "Blue Valentine" var hon drabbande. Marilyn Monroe gjorde hon bra, hon blev mänsklig. I Sara Polleys regi har hon tappat charmen. Hon är som en annan skådespelerska.

Willams spelar en vilsen "Amélie från Montmartre"-figur som driver runt på intet­sägande eskapader. Det ska vara lite vardagspoetiskt neurotiskt, men blir mest platt.

När hon träffar Daniel (Luke Kirby) som bor på andra sidan gatan börjar hennes lyckliga äktenskap knaka.

Det är flera saker som gör kärleksmötet sömnigt. Daniel, är en ganska overklig karaktär. Han kör riksha på stranden i Toronto och har alltid ett nollställt ansiktsuttryck. Han stalkar henne och men får hennes positiva respons ändå. Det är något som inte stämmer där och det finns inget galet som gör det övertygande heller.

Sarah Silverman gör där­emot några roliga scener som alkoholiserad väninna och närmare slutet händer det saker.

Ett långt förhållande-collage till Leonard Cohens "Take this Waltz" är både modigt, originellt och rörande. Där syns Polleys talang, som inte kommer fram lika bra i resten av filmen.