Ola Rapace och Noomi Rapace i filmen "Svinalängorna", som Expressens filmredaktör skriver är en film som "berör på djupet och blottlägger hur komplicerade familjeband kan vara." Foto: Rolf Konow
Ola Rapace och Noomi Rapace i filmen "Svinalängorna", som Expressens filmredaktör skriver är en film som "berör på djupet och blottlägger hur komplicerade familjeband kan vara."  Foto: Rolf Konow

Svinalängorna

Publicerad
DRAMA
Regi: Pernilla August
Land: Sverige
Distributör: Nordisk film
Ålder: 15 år.
Sverigepremiär: 10 december
När man ska filmatisera älskade romaner riskerar man alltid omdömet ”boken var bättre än filmen”. Här har Pernilla August tillsammans med Lolita Ray utvecklat Susanna Alakoskis roman och lagt till en ny ramberättelse, ett genidrag som helt tar udden av ett sådant resonemang.
Resultatet är något helt eget, som innehåller både det starka uppväxtdramat om maskrosbarnet Leena, som bor med sina alkoholiserade föräldrar i bostadsområdet ”Svinalängorna” i Ystad på 70-talet, och en spännande fortsättning där hon nu har vuxit upp.

Hon lever i en ordnad medelklasstillvaro med man och två barn utan någon kontakt med sitt förflutna. Noomi Rapce spelar den vuxna Leena, filmens motor, och hon gör det med ett återhållsamt spel som ändå innehåller så mycket. Kameran ligger ofta nära och avslöjar minsta nyans i hennes ansikte.
Små gester - som hennes sätt att reflexmässigt organisera tandborstarna i familjens badrum – säger mycket. Leena är en kämpe och hon är inte road av att slungas tillbaka i tiden när ett samtal från Ystad lasarett upplyser om att hennes mamma ligger för döden.

Pernilla August är inte en gröngöling i filmbranschen men detta är hennes första långfilm som regissör och det är en imponerande säker debutfilm, som placerar sig i topp bland årets absolut bästa.
Den svenska dramasjukan med övertydlighet, stela skådespelare och onödiga scener är nästan helt frånvarande här. I stället är det med stort självförtroende (känns det som) och säker hand som hon kopplar greppet om åskådaren från ruta ett, tar med oss genom mörker, kaos och ännu mera mörker och inte släpper taget förrän eftertexterna rullar.

Det är en känslomässig pärs
att se ”Svinalängorna”, den berör på djupet och blottlägger hur komplicerade familjeband kan vara och hur stark kärleken till en avskydd mamma, trots alla trasigheter och trauman, ändå är.

SÅ BRA ÄR SKÅDESPELARNA


Noomi Rapace

Lisbeth Salander är som bortblåst och det är befriande skönt att se Noomi Rapace utan näsring. Hon är strålande bra som Leena, en människa som gått igenom en hel del i livet och som nu tvingas ta tag i sitt förflutna. Noomi Rapace har en magnetisk utstrålning och en förmåga att både verka stark och svag på samma gång.

Ola Rapace

Kittlande nog spelar Noomis tidigare äkta man Ola Rapace hennes make även i filmen och deras samspel känns naturligt och fint. Johan har hjärtat på rätta stället men får, ganska handfallen, stå bredvid och se sin fru gå igenom en känslomässig kris. Ola Rapace står inte långt efter sin ex-frus karisma och gör Johan till en trovärdig karaktär.

Outi Mäenpää

Aili är en mångbottnad person, som på sin dödsbädd försöker nå försoning med sin dotter Leena. Som mamma är hon grovt underkänd, tyngd av bitterhet och missbruk. Ändå finns ljusa stunder och den vidden klarar Mäenpää galant av att gestalta.

Tehilla Blad

Spelade Lisbeth Salander som liten i "Millennium" men får mer utrymme här. Och tack för det. Tehilla, och övriga skådisbarn, är så duktiga med ett naturligt spel som mycket väl matchar de vuxnas. Det är sällsynt i svensk film.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida