Super 8 är en typ av film man instinktivt älskar. Jag tror att det beror på att den talar direkt till ens hjärta, på den plats där barndomsfilmerna har en särskild plats. I alla fall om man är uppvuxen under 1980-talet, då växa-upp-äventyren hette saker som ”E.T”, ”The goonies” och ”Stand by me”.
Det är uppenbart att dessa filmer i alla fall tillhör J.J Abrams favoriter. Som i en rak linje från den tidens varma, humoristiska, välgjorda filmer har han nu gjort något som måhända inte är lika originellt som hans fenomenala tv-serie ”Lost”, men som ändå är en fantastiskt fin film, som hyllar filmskapande och kreativ leklusta. Och innehåller en mystiskt skräckinjagande varelse.
I centrum står Joe. Det är 1979 och han har precis förlorat sin mamma i en olycka. Han är precis lika gullig som Elliot i ”E.T” en gång var, men lite äldre.
Hans bästis Charles är en entusiastisk hobbyregissör som kämpar med att få klart sin senaste zombie-film. Joe och resten av det lite udda kompisgänget hjälper till så gott de kan, med hemmasnickrade specialeffekter och skådespeleri.
Både filmen och gruppdynamiken får ny energi när den dittills ouppnåeliga Alice ansluter som första kvinnliga medlem. När gänget smitit ut en natt för att filma på tågstationen inträffar en tågolycka. Bland explosioner och tågdelar finns något väldigt mystiskt och snart drar militären in i den lilla staden.
Joes pappa, som är vice-sheriff och inte hanterar sorgen efter frun särskilt väl, får fullt upp. Med bättre kontakt med sin son skulle han kanske blivit varse att filmgängets super 8-kamera lyckats fånga något helt otroligt, av en slump. I stället tvingas alla inblandade att kämpa mot det okända, hitta sig själva och varandra. Och komma till ro med oförätter, skuld och sorg.
Ni hör ju, detta är oemotståndligt. Dessutom finns här, förutom alla Steven Spielbergs (han är producent) bästa knep, även några subtila blinkningar till alla "Lost"-fans. Vi har förälder-barn-konflikten och gamla arkivrullar med skön 1950-talstouch, som förklarar det mystiska.
Här finns till och med en rättskaffens hjältetyp som heter Jack.
SÅ BRA ÄR SKÅDESPELARNA
Elle Fanning
Dakotas lillasyster, som dök upp i Sofia Coppolas ”Somewhere” och närapå stal showen. Här är hon också fantastiskt bra som den tuffa men sköra Alice, som kör bil utan körkort och har problem med sin suput till pappa.
Joel Courtney
Huvudpersonen Joe är en övergiven kille som sörjer sin mamma och mest hänger med när bästisen Charles kör på. Med stor charm och begåvning gör den här debutanten Joe till en trovärdig kille, som växer upp en smula.
Kyle Chandler
Känner vi igen från tv-serien ”Friday night lights”, och spelar här rollen som Joes pappa. Hanterar förlusten av sin fru rätt dåligt och får svårt att nå fram till sin son. Perfekt casting för en karaktär som är lite kantig men som gör så gott han kan och vet.
