Brukar sällan känna mig besvärad när jag tittar på film. Senast var "Born to be a star" som var irriterande dålig. Här besväras jag av omotiverade närbilder av kvinnokön, spekulativa sexakter och enkelspåriga män och kvinnor. För historien om den unga kvinnan Cecile är ytterst tunn och möjligen har regissören Laurent Bouhnik försökt fylla ut den bräckliga berättelsen med petting, rakade underliv och desperat kåthet.

Det är någonstans en film om en kantstött ung tjej som just förlorat sin far - en förlust som kanske inte är odelat av ondo, om en fransk kuststad som långsamt krampar av arbetslöshet och om människornas allt mer desperat försök att hålla sig flytande. Men jag ser inte historien för alla kön.

Bouhnik är bättre på att skildra männen än kvinnorna i filmen. Han visar det med all tydlighet genom att inleda med huvudlösa nakna kvinnokroppar som pratar om sexpreferenser och män de vill ha eller mista. Upplever det som mer voyeuristiskt än nära, mer sökt än underhållande. Dessutom såg jag inte en enda close up på en penis.

Steve McQueens suveräna "Shame" innehöll också mycket sex och nakna kroppar men den blev aldrig spekulativ eller konstlad, den förmedlade i stället nerv, närvaro och äkta desperation.