Ni ser själva - närmare två och en halv timme klockar "Små vita lögner" in på.
Det är att kräva mycket av den som ska ta del. Och det är också en prövande lång startsträcka innan Guillaume Canet och hans ensemble av franska skådespelaress - Marion Cotillard och François Cluzet! - får fart på denna relationshistoria. Länge är det mest en sorts spring-i-dörrarna-fars med intellektuell fernissa.
Men den sista halvtimmen - när Canet borrar ner sig i sorgen och glädjen och verkar sluta bry sig om vad andra ska tycka - är magnifik och värd sin väntan.

En grupp vänner väljer att åka på semester, trots en tragisk händelse. De tillbringar några veckor tillsammans, deras liv vänds ut och in under gräl, gråt och skratt. Ingen verkar helt ärlig, man glider på sanningen och lögnerna är ibland så ljusa att vitt här ges en ny nyans.
Canet, som också är en utmärkt skådespelare, har tidigare gjort fina thrillern "Berätta inte för någon". Begåvad rackare, trots förkärleken för långa format.

För övrigt är det lite lustigt att "Små vita lögner" går upp samma vecka som svenska "Katinkas kalas". Skådespelarna skulle faktiskt kunna springa mellan de två filmerna och känna sig hemma både utanför Bordeaux och på Gotland.
Så nära ligger berättelserna varandra.