De rikedomar som glimmar i det litterära Sverige kommer inte bara från bestialiska brott och dramatiska dödar. Marianne Fredriksson är spridd över världen - som herrarna Larsson och Persson - och hon skrev mest om livet, som i "Simon och ekarna" från 1985. Berättelsen om pojken som växer upp utanför Göteborg under andra världskriget har efter lång väntan och en hel del trassel blivit välgjord film.
De väldiga ekarna, en kärleksfull mamma och en rätt hygglig pappa är Simons barndom. Ändå längtar han till stan och en annan sorts liv. Som arbetarpojke har han egentligen inte på läroverket att göra, men han vill dit och mamma stöttar.
Att hitta sin plats bland överklassbarnen är svårt.
Simon är utanför - liksom Isak, den judiske bokhandlarens son. Simon blir kompis med Isak. När kriget bryter ut och alla tror att nazisterna ska komma, hamnar Isaks mamma på mentalsjukhus och Isak själv får bo hos Simon.
Familjernas liv vävs samman, pojkarna blir som bröder och Simons pappa finner hos den nya "sonen" ett efterlängtat intresse för "riktigt" arbete.
Isak vill lära sig bygga båtar. Själv tyr sig Simon till Isaks far och hans böcker.Pojkarna har annat gemensamt, men det avslöjas först när kriget tagit slut. Det är så dags, familjehemligheter mår inte väl av att mogna.
Att göra film av breda episka skildringar är inte lätt. Mycket måste sorteras bort, helst utan att något viktigt går förlorat. Så länge familjen och kriget hjälps åt med att hålla ihop historien - i filmens första halva - går det utmärkt. När kriget tar slut och Simon kan lämna barndomen bakom sig blir det svårare - kärlekar presenteras i korta glimtar, frigörelser och återknytningar skyndar förbi. Lisa Ohlin, som tog över regin när Björn Runge hoppade av, har ändå lyckats blåsa liv i såväl miljö och människor som själva tidsandan. Hon har haft gedigna resurser och använt dem väl.
Lite spännande hade det förstås varit att se Runge knyta ihop de många trådarna. Det hade säkert blivit annorlunda - inte nödvändigtvis bättre.
Så bra är skådespelarna
Helen Sjöholm
Filmens absoluta stjärna. Vi är så inställda på att höra henne sjunga att vi lätt glömmer hennes kapacitet som skådespelerska. Här tar hon inte en seriös ton men uttrycker alla nyanser i mamma Karins godhjärtade karaktär.
Stefan Gödicke
En trovärdig arbetarpappa som är på sin vakt mot storgubbar och nazister och helst inte vill se sin son i högfärdsskolan. Ett väl fångat porträtt av en familjefar av numera utdöd sort.
Jonathan S Wächter/Bill Skarsgård
Skarsgård gör titelrollen, men bara under halva filmen när Simon hunnit bli känslig, vilsen och revolterande yngling – en tämligen otacksam uppgift. Innan dess har den yngre Wächter varit viljestark och målmedveten pojke med stor framgång.
Jan Josef Liefers
Den judiske bokhandlaren som flytt från Tyskland görs av en tysk skådespelare med den handlingskraft och pondus rollen kräver. Trovärdig som Simons mentor i kulturlivet, än mer som företagsam entreprenör.
