För inte så länge sedan i ett land på andra sidan Atlanten skapades en gigantisk kassasuccé.
Både vuxna och barn gillade berättelsen om det stora gröna träsk-trollet Shrek. Humorn var oväntad, replikerna vassa och det strösslades rikligt med smarta populärkulturella referenser.
Det kom både en och två uppföljare, som introducerade nya karaktärer och vände och vred på klassiska sagofigurer. Då bestämde sig Shreks upphovsmän för att göra en fjärde film.

Men den här gången hade de inte så många idéer kvar. "Vad ska vi hitta på", tänkte de. Alla inblandade lever ju lyckliga i alla sina dagar. Kärleksparen har fått varandra - och barn. Trillingar till och med. (Det rimliga hade kanske varit att spinna vidare på de små gröna ungarnas äventyr tillsammans med sina kompisar drakåsne-bebisarna. Men så blev det inte).
Kanske tittade skaparna för djupt ini sina egna liv, för manuset började ta form och kom att handla om - en medelålderskris.

För trots att Shrek nu hade fått allt han någonsin kunnat drömma om, så började vardagen, med blöjbyten och sömnbrist, ta ut sin rätt. Och någonstans, djupt inne, saknade han tiden då han var fri och ett fruktat monster.
Då kom den onde Rumpelstiltskin in i bilden och lockade den förvirrade Shrek att skriva på ett lurigt kontrakt, som i ett slag förändrar allt.
Borta är Fiona, ungarna och kompisarna Åsnan och Mästerkatten. Och Shrek får ägna resten av filmen att kämpa sig tillbaka in i kärnfamiljslivet.

Snipp, snapp, snut, så är sagan (äntligen) slut. Visst finns det fortfarande enstaka roligheter (Åsnan och Mästerkatten är pålitligt flinframkallande) men den här gången känns det som att tiden har sprungit ifrån Shrek och hans kompisar, inte minst på det tekniska området.
Animationen är förvånansvärt eftersatt, förutom rätt onödig 3D har knappt någonting hänt sedan den första filmen kom för nio år sedan.
Även om ungarna som ser Shrek idag kanske kan svälja det patetiskt vuxna medelålderskrisandet hos huvudpersonen (som faktiskt överger sina barn) så lär de tycka att stelheten och de döda ögonen hos karaktärerna är hopplöst förlegade.