Det finns en riktigt bra scen i nya "Sex and the city". Miranda och Charlotte sippar på drinkar i Abu Dhabi (kommer till det) och mammabiktar sig. Det är en förlösande stund, äntligen erkänner de för varandra och sig själva hur jobbigt det är att ha barn.
Som Charlotte utbrister, när hon misstänker att maken är tänd på barnflickan som avlastar henne med döttrarna: "Jag vill ju inte förlora barnflickan".

Scenen är en skamlös flört med målgruppen, kvinnor som vill drömma sig bort från diskbänksrealistisk vardag, njuta av roliga kläder och lite lagom svårupplösliga kärlekstrassel, och samtidigt kunna relatera. Inget fel i det.
Precis som det i en James Bond-film finns vissa förväntningar, så bör det finnas ett visst mått av skyhöga klackar och New York-porr i en "Sex and the city"-film. Jag tillhör inte dem som blir provocerad av det.
Den ofta kritiserade ytligheten har i mina ögon alltid bara varit ett (rätt kul och inspirerande) ögongodis som kompletterar tv-seriens hjärta - nämligen den starka vänskapen som finns mellan våra fyra hjältinnor.

Sedan vi såg dem sist har Carrie och Big blivit ett äkta par på riktigt. Och blivit bekväma och lite uttråkade.
I alla fall Carrie, som för att krydda tillvaron gladeligen ger sig av till Abu Dhabi med tjejerna när Samantha blir erbjuden en betald lyxsemester för fyra. Men vem dyker upp i en exotisk kryddbasar om inte - Aidan.
Alla som kan sin "Sex and the city" fattar ju exakt vad det innebär för den ständigt småneurotiskt ifrågasättande Carrie.

Tyvärr är scener som den mellan Miranda och Charlotte här ovan sällsynta i den här uppföljaren. Filmen är också minst en halvtimme för lång.
Precis som i den misslyckade "Bridget Jones"-uppföljaren finns några pinsamma scener på temat "kvinnor världen över- förena er", som borde ha klippts bort.
Dialogen ligger stundtals på tonårsnivå och när alla karaktärerna till slut känns som parodier på sig själva slutar det att vara roligt.
Det blir mer "Ett päron till farsa i Abu Dhabi" än något som liknar tv-seriens finare stunder.

I HUVUDROLLERNA:

SARAH JESSICA PARKER
 
Gör Carrie som vi känner henne - bara äldre. Tyvärr har hon inte blivit särskilt mycket klokare. Det är nästan så man tröttnar lite på hennes eviga ältande, fast bara nästan.

KIM CATTRALL
Var så bra alldeles nyss i "The ghost writer", och till en början är Samantha roligast och fräckast. Nu med klimakterieproblem. Till slut blir hon dock en karikatyr, synd.

KRISTIN DAVIS

Oväntat nog har Charlotte några av filmens bästa scener. Hon kan ju vara så påfrestande, men här bryter hon ihop och är ganska rolig också.

CYNTHIA NIXON

Miranda är så bortslarvad i den här filmen. Hennes funktion är mest att läsa guidebok och vara den duktiga flickan. Suck.

CHRIS NOTH

Big är Big. Varken mer eller mindre. Varför Carrie fallit så hårt för denne rätt torra karl blir inte klarare nu.

JOHN CORBETT

Har nischat in sig som filmhunk för medelålders kvinnor, och Aidan tillhör väl hans bättre roller. Liten, men viktig insats här.